swish
Betala enklare
Vårt swish-nummer
123 158 67 75
Glöm inte besöka oss på
Järnvägen Tunaberg
Därefter kunde förflyttning ske mellan Marsviken, Västra Kovik och Pryssgården.
Vid banorna fanns två lok med namnen Sara och Karolina.
"Klicka på namnen för vidare information om loken"
Idag kan man på ett flertal platser finna rester av banan. Vid Marsviken går spåret från bryggan genom trähusfabriken framtill stora vägen där det är lätt att se banvallen.
Vid Älvbro finns den gamla smedjan och bron (i dåligt skick) kvar. Lokstallet är nyligen nerbränt. Banvallen är lätt att urskilja söder om ån.
Vid Pryssgården ligger spåren kvar på bryggan och på bitar av banvallen, som man lätt kan följa åtminstone en kilometer.
På ett flertal andra platser kan man också tydligt urskilja banvall och finna rester av spår.
Systerföretaget Norrköpings Exporthyvleri hade några år drivit en liknande bruksbana vid Björksund söder om Tystberga kyrka. Denna bana revs upp 1917 och utnyttjades för banorna i Tunabergs socken.
Från Marsvikens sågverk drogs ett spår i sydvästlig riktning. Efter c:a 500m svängde banan åt nordväst för att vid Älvbro gå över ån. Söder om ån var lokstationen med lokstall och smedja belägen. Där korsades också gamla landsvägen. Banan fortsatte vidare norr om Munksäter till en växel 300meter nordväst om gården.
Ett spår fortsatte nordväst ut över Skyrshyttan till Jobstorp där nästa växel var inlagd. Huvudspåret böjde av åt vänster och passerade torpen Ö. och V Dammändan innan nordvästra delen av Gälkhyttedammen nåddes. Det mindre spåret fortsatte mot Ängby för att svänga österut mot Skripkärr. Ungefär en halv kilometer därom slutade spåret.
Från Munksäter gick det andra över Tydikehyttan till en växel ungefär 800m västsydväst därom. Ett spår fortsatte i nordvästlig riktning och slutade ungefär en kilometer öster om Pumptorp. Det andra spåret gick i sydvästlig riktning till Stordammen.
Från Pryssgårdens brygga i västra delen av Nävekvarnsviken gick en bana förbi Nygran, söder Dammkärr och Häradstorp till Nävsjön.
Slutligen gick en bana från västra Koviken till västra delen av Skarasjön. De två sista banorna hade ej förbindelse med de banor som förenades vid Munksäter.
För att flytta lok och vagnar mellan de olika banorna användes pråmar. Dessa primitiva ”järnvägsfärjor” fylldes med timmer eller slipers varefter flyttbara rälslängder lades ut. Innan lok och vagnar kördes ombord fästes denna räls med skarvjärn till bryggan. När lok och vagnar var på plats lossades förbindningen mellan brygga och ”färja”.
